Är man 96 år har man varit med om ganska mycket. Så när en man på 96 år säger något lyssnar man lite extra noga och snappar upp viktiga saker som kan tyckas självklara men som är lätta att glömma bort. Idag tog jag mig extra tid att sitta med en man som var sängliggande då han fick blod. Jag satt och höll hans hand och märkte att han var ledsen, det trillade någon tår då och då. Det märktes så tydligt att han ångrade vissa saker han gjort tidigare i livet, misstag. Jag påpekade att misstag är något som alla gör och vi enades om att jodå, misstag gör alla och då är det bara att lära sig av dem. Sen kläckte denna fåordiga man ur sig; "Livet är kort, livet är mycket kort. Lev varje dag." Det lovade jag honom att jag skulle göra. Underbart att en som levt i 96 år säger att livet är kort, jag tycker jag hunnit med rätt mycket på 22 år jag :P
Sen klappade han sig över vänstersidan av bröstet och berättade att han hade blivit varm i hjärtat, tror han uppskattade vår lilla pratstund. Vi pratade om Dalarna och om hoppbacken i Falun. När jag frågade om han pysslat med backhoppning i sina unga dar svarade han ja. Jag vet inte om det är sant eller om det var hörseln som krånglade som den så ofta gör. Sen frågade han om vi skulle gå till jobbet imorgon. Då sa jag att nej, det behöver vi inte göra. Vi ska vara lediga och sitta i solen på balkongen och bara njuta av dagen. Gullgubben!
Kvällen spenderade med en dansstep till Cell block tango, hade ett visst litet minne av att jag gjort den tidigare och det var ett riktigt minne. Skitkul verkligen! :D Känner inte alls för att lämna STHLM just nu. Eller jo, STHLM för Lule. Men inte STHLMS-träning mot Lule-träning :(
goa små gamlingar du har hand om! just dom stunderna måste vara värda så mycket.
SvaraRadera