Oscars klänning

Oj vilka minnen jag har fått uppleva de senaste timmarna. Hittade lådan med sommarkläderna och började gräva i den för att hitta kläder till Turkiet. Jäklar vad alla kläder ger minnen från Oz och Thailand. Varenda plagg har en historia och ett eget speciellt minne. Jobbigast var det att hitta "Oscars klänning", jäklar vad jag saknar dig lille man! Ingen person har någonsin fått mig att känna mig så vacker som han. Det känns som igår som jag rullade in till köket alldeles nyvaken med håret åt alla håll och kanter. Jag hade bara dragit på mig första bästa klänning. Han kommer fram till mig och säger, helt naturligt; "Jag tycker så mycket om dig, du är så himla fin. Det där är min favoritklänning, den är så vacker!". Nu sitter jag här i samma klänning med tårarna brännande bakom ögonlocken. Jag måste seriöst träffa de snart för att inte bli galen, mina gullungar och mina extraföräldrar. Önskar av hela mitt hjärta att de kommer till Sverige i sommar. Då SKA jag bara träffa dem!

Fråga mig inte varför men jag läste mailet jag fick av min värdmorsa efter att jag stuckit. Fy fan vad jag mådde illa när jag tänkte tillbaka på det. Och fy fan vad jag kände mig sämst. Så jävla anklagad för allting. Och så jävla svårt att inte ta åt sig när man får nåt sånt kastat mot sig. Fy fan vad jag är tacksam för Lena! Hade det inte varit för henne hade jag blivit kvar där i 9 månader till. Jag hade inte klarat 9 månader till. Jag hade kommit tillbaka så jävla nedtryckt så det finns inte ord för det.

Jag fick i förrgår ett kedjebrev skickat från henne. Det var ett brev som man skulle skicka till 8 personer. Och hon valde mig som en av de 8. Sjukt! Vi har inte setts sen december 2008 och har känt varandra i en dryg månad. Hon är en av mina viktigaste 8 personer men att jag skulle vara en hon skickad till var lite chockande men gjorde mig väldigt glad. Det ger mig hopp om att vi ses snart igen, att jag inte är bortglömd. För det är definitivt inte hon och hennes familj. Det känns som igår som jag fick skjuts av Lena ut till flygplatsen. Vi sa inte många ord på vägen dit. När vi kom fram tog jag snabbt ut mina väskor. Vi kramades ett par sekunder och sa båda två, nästan i kör "Nu går jag, annars kommer jag bara stå här och gråta". Sen vände vi oss från varandra, jag gick till incheckningen och hon gick tillbaka till bilen. Jag grät floder, anar att hon gjorde de också. Sen dess har vi inte setts och det gör ont... Men i sommar, då jäklar kanske det kan bli av, hoppas!

Nog med minnen, nu ska jag välja ut några få klänningar av mina alldeles för många =)

STHLM-planer

Jag har kommit på en sak jag ska göra när jag kommer till STHLM. Dra med farmor Rutan ut på stan till en bra tygaffär. Shoppa tyg. Åka hem till henne och sy en kudde i lappteknik. Sänga en massa "godis" och en massa "älling". Krama farmor och säga "världens bästa farmor utan en massa kusiner som försöker överrösta en med samma ord" och ge farmor en puss med läpparna hon utsett till världens goaste :P Sova över där iklädd ett lånat nattlinne som alltid. Vakna på morgonen och äta havregrynsgröt med frysta körsbär och lyssna på P4. Jag ska vara 10 år på nytt. Det ska jag göra när jag kommer till STHLM. Nu hoppas jag bara att farmor Ruten är med på noterna :P

Glädje och smärta!

Liten minivandring dagen efter att Kebnekaise hade bestigits. Vi gick nästan som tanter. Bara lite långsammare och lite stappligare. Älskar bilden. Önskar dock den hade funnits som videoformat. Då hade känslan kunnat fångas ännu mer. Nu stannar känslan i våra minnen. Men ni kan föreställa er. Eller kan ni?

Ropa inte hej

Anade att torsdagens framgång med löpning utan smärta i ryggen skulle vara en ganska kortvarig framgång. Kom på att dagarna efteråt fortfarande finns och de känns ganska ordentligt.. :( Ligger däckad lite halvsnurrig på värktabletter och av trötthet. Ryggen är insmörjd med magisk thailandssalva (den där som botar både förlamning och beri-beri) som införskaffades när jag hade min öroninflammation i Thailand och behövde nåt som tog uppmärksamhet från den smärtan ;) Haha, drömde om den näst sista dagen där i Bangkok härom natten. Allt spelades upp som om det var igår det hände. Hur allt var suddigt och snurrigt för att jag hade så jävla ont. Hur jag gick med blicken i backen nånstans i Bangkok utan att ens orka ha koll på kartan. hur jag bara gick och gick och hoppades att jag gick ish mot hotellet. Hur jag av en slump tittade upp och fick se skylten; en vit fyrkant med ett rött kors. Helt sjukt :P Ett gammalt militärsjukhus mitt framför ögonen på mig. Orkade inte bry mig om hur sjukhusverksamheten fungerade i Thailand eller hur de skulle reagera. Jag bara hasade mig in och hängde över disken och viskade fram ett "pain". Goare peronal och bättre service får man leta efter. De drog in mig i ett rum på en gång och la mig ner på en brits och så gick de och tryckte upp ett personligt patientkort till mig. Läkaren tittade en sekund i mitt öra, tittade mig djupt i ögonen och upprepade mitt "pain" fast med ett mer frågande uttryck. En nick från min del var allt som behövdes. En påse med piller, salvor och bomullstussar hamnade i min ägo, de satte mig i en tuk-tuk och thailändare som de är lyckades de med bedriften att få föraren att hitta till mitt hotell. Han var den första på alldeles för många försök. Sen är det mycket möjligt att han blåste mig totalt och körde runt halva Bangkok. Det har jag absolut ingen uppfattning om. Jag blundade hela vägen och var i nåt sorts smärtdelirium.

Ni märker ni säker att jag börjar svamla och bli alldeles för nostalgisk. Kan inte hjälpa det, den resan var sjuk på alla sätt och vis. Aja, ni ska iaf vara glad att jag inte drog upp Lomprayah-delen av resan. Den minns jag tyvärr ännu mer, huva! Vill ni läsa om hela resan finns den dokumenterad här

Natti natti!

Tankeställare

Ett sms. Ett mail. Ett ord. Det är allt jag vill ha från dem. Vill bara veta att de är ok. Fan. Tentor och rapporter känns helt plötsligt väldigt oviktiga. Fråga mig inte hur jag ska kunna fokusera på det de närmaste dagarna. Tror inte jag riktigt fattat hur allvarligt läget i Brisbane är förrän nu. Men nu slog det mig verkligen och det ordentligt. Fan. Har tänkt på dem konstant senaste två timmarna nu. Allting kommer tillbaks. All värme och kärlek, alla underbara ord. De räddade mig men hur ska jag kunna rädda dem? Det kan jag inte och det är vetskapen om det som är allra värst. Jag tänker på deras nya hus som de var så glada över. Står det kvar? Jag tänker på Oscars kärlek till min turkos-gröna klänning. Eller ja, hans och min klänning. Hade velat ha den här nu. Jag kommer ihåg när jag helt nyvaken kom ut i köket och satte mig vid bordet. Han kom fram till mig, klappade mig och sa helt spontant; "Jag tycker så mycket om dig, du är så himla fin". Jag kommer ihåg alla middagar David och Lena fick säga åt honom att låta mig äta ifred då han bara ville pussas och kramas hela tiden. Jag kommer ihåg alla mornar han och Sofia smög in i mitt rum då jag fortfarande låg i sängen. Jag låtsades sova för att det var så underbart att höra de viska och diskutera om hur jag sov och spännande att se hur länge de kunde stå bredvid min säng och titta på mig innan Lena hittade de där inne och drog ut dem :) Jag kommer ihåg när Lena lämnade av mig på flygplatsen då jag skulle åka därifrån. Vi sa i bilen dit att tiden går fort och att vi säkert skulle krocka med varandra nånstans i livet och världen snart igen. Utanför flygplatsen sa hon att hon var skitkass på att säga hejdå till folk och jag kontrade med att jag helt säkert var sämre. Vi kramade varandra och sen gick vi fort åt varsitt håll för att slippa det. Jag grät och tror hon gjorde det också.

Ett sms. Ett mail. Ett ord. Det är allt jag vill ha just nu. Snälla.

Minnen och längtan!

Jossan har pluggpaus och kollar en massa bilder, bland annat de från min och Mor Inges resa till Hamburg förra vintern. Underbara minnen och helt plötsligt en väldigt väldigt stor längtan! Inte efter Tuskland eller resande.. Nädå, efter bästaste Åsa :(

Direkt efter landning blev det lunch på väldigt mysig restaurang

Vi åt stört god gulaschsoppa och allt var frid och fröjd...

...tills vi fick in kvittot och insåg att vi just pröjsat 70 spänn för kranvatten! Våran reaktion? Asgarv som alltid :P

På väg till hotellet hittade vi en bierstube och utbrast; "UHU!" (dock var denna inte granne mer hotellet som resan innan :P)

Åsa blev man...

Vi såg Hamburg slå Grosswallstadt i ett fullsatt Color Line Arena, sjuk stämning! Dock inga Tor und Flint som bordsherrar :P Och inga "mor-dotter"-uttalanden...

Efter matchen körde de nåt konstigt vi inte alls förstod oss på, men vi var i ett glädjerus så det spelade ingen roll!

- Om 6 veckor ses vi igen, längtar! -

Hårförändringar

Satt och kollade en massa gamla bilder och insåg verkligen hur mkt mitt hår har förändrats! Har inte exakta datum för bilderna men skriver på nåt ungefär när de är ifrån :)

Vintern 2007 (period med mörkbrunt hår)

Sommaren 2008


September 2008 (i Australien och med bästa håret ever skulle jag säga, jäklar alltså vad saknar de lockarna och hur håret var då!)



Augusti 2009 (ny i Luleå och en rejäl kapning senare)

Nu (rejält blont och mowahk med snaggade sidor)

Hade nån sagt till mig för ett par år sen att jag hade haft en sån frisyr idag hade jag nog bara skrattat, älskar't! =)

Nu ska jag städa lite snabbt, imorgon väntar träning, plugg, jobb, partaj och jobb :)

Puss!

Positivt på träningsfronten!

Spinningen gick riktigt bra med tanke på hur mkt träningsvärk jag har idag! Det var ett bergspass med riktigt bra upplägg och bra musik :) Känns skönt att vara färdigtränad för dagen och slippa tänka på det mer idag :P

Jo, gårdagens gympass var riktigt bra! Hittade Broborn på gymmet, han skulle köra MAQ-träning så jag hakade på lite i början. Sjukt jobbigt trots att man bara har en träpinne! Men riktigt bra rörelseträning vilket jag absolut skulle behöva köra, kan mkt väl bli något återkommande! Efter det blev det ett helkroppspass med rätt hög puls då det var mkt övningar på rätt kort tid. Körde fria knäböj, explosiva utfall, raka marklyft, step-up, skull crushers, lutande hantelpress, lats, chins, axellyft framåt och så avslutade jag med två set burpees och efter det mådde jag rejält illa ska erkännas... Men det var ett riktigt bra pass! =)

Nu ska jag återgå till plugget, det blir plugga till den teoretiska tentan idag, inte många dagar kvar nu... Har iaf gjort en specialgjord spotify-lista till denna tentaperioden så det hjälper lite iaf! Länk här!

Dagens Låt

Anberlin - Dismantle.Repair.

...Whitsunday's

Dagens Låt

John ME- Love Is My Drug

Bästa Lulebubbla-tjejorna!

Dagens Låt

Lostprophets - Goodbye Tonight

Bara för att spontanresor till Finland är stört roliga och något man borde göra oftare!

Svårt att inte längta tillbaks och iväg

Längtar tillbaks till Australien otroligt mkt ibland. Nu är ett sånt tillfälle. När man tidigare under dagen har sett livräddningsprogram från Surfers och Manly och när man nu sitter och kollar på gamla bilder. Saknar det mesta men lite extra mkt min extrafamilj där, Lily-Lops och allas relaxade sätt att vara. Tycker Sverige gör allt så mkt svårare, man hakar upp sig på småsaker, måste planera allt i minsta detalj, man har en rädsla att vara allt annat än lagom.

Har fortfarande svårt att fatta allt jag gjorde när jag var iväg, jag drog fan ensam till andra sidan jordklotet utan att veta mkt om familjen jag skulle hamna i. Och när det sket sig drog jag först helt spontant till Fiji och träffade kokosnötssnubbar. Sen flyttade jag in hos min älskade extrafamilj jag helt random hittat nån vecka tidigare´och fastnade där i en månad.

Jag drog till Whitsundays och seglade (ja, ni som känner mig vet att det inte är nåt som förknippas med jossan) och snorklade vid stora barriärrevet. Jag träffade kängurus och koalor på Lone Pine.

Och när det var dags att åka hem tyckte jag att det var lika bra att stanna till i Thailand, "bara för att det ändå var på vägen hem". Jag fick värsta tänkbara starten med flygplatsstrejker, oroligheter, ruggig sjösjuka och pissväder. Men efter ett par dagar klarnade det på alla fronter och jag luffade runt i 3 veckor och träffade stört underbara människor, fick se en massa öar, tog dykcert och levde loppan. Iaf till det var dags att åka hem och jag fastnade i en Schweizisk snöstorm ett halvt dygn men det är såna saker som livet går ut på. Testa, misslyckas, få nya erfarenheter, lära sig och vilja göra om!

Jag vet att jag kommer ha svårt att inte ta ett sabbatshalvår-år nån gång under pluggtiden :P Jag hittar hela tiden på nya saker jag vill göra och allt har med resande att göra; plugga italienska, nytt au pair-jobb, voluntärarbete.. Men jag vet att det kommer finnas tid till det även efter plugget så det är nog lika bra att fullfölja det jag börjat :)

Minnen i Hagis

Gomorgon!

Har precis vaknat upp i farmors hus i Hagis, dock utan farmor i huset men det känns som att hon är här ändå :) Det är så himla mycket minnen varje gång man kommer hit och speciellt mkt minnen att sova här. Var säkrt 7-8 år sen jag sov här senast. Alltid när jag var liten och familjen hade varit hos farmor så SKULLE jag sova här. Det var liksom inget snack om saken. Skulle mamma och pappa få med mig hem så fick de dra mig härifrån ;-) Och när man vaknade på morgonen skulle man hjälpa farmor att koka gröt och så lyssnade man på P4 där de ringde in och fick svara på frågor. Man kunde inga frågor men det vart alltid lika spännande när de valde nummer, om de skulle lyckas välja ett nummer som fanns kvar eller om de valde nåt som någon redan valt. Gaah, minnen!

Kom hit vid 9-tiden igår kväll och fixade blommorna, they're still alive all of them! :P Sen gjorde jag mig i ordning för natten och la mig i soffan med fotbolls-VM och en massa tidningar. Jag drog ut kudde och täcke och hela köret. Lördagsmys it was! Jag laddade inför friidrotten, ville verkligen se de då både Olsson och Kallur gjorde comeback och så kastade Thorkildsen spjut. Jag hann se Thörnblad vinna höjdhoppet, sen slockande jag totalt! I soffan med nacken böjd på något inte helt lämpligt sätt... Det märkte jag när jag vaknade upp.. TV:n stod på, det var inte friidrott, och när jag kollade på klockan var den halv fem :P Det var bara att ta sitt pick och pack och rulla in i sovrummet och slockna där ist :P

Idag ska jag verkligen försöka ha en lugn dag. Tycker det är skitsvårt. Försöker förstå varför jag är stressad. Jag har ju lov! Men man har blivit så van att alltid ha många bollar i luften och nu när jag inte har några blir jag stressad över det. Fan, i början av förra sommaren hade jag 3 jobb, 3! Nu har jag ett visserligen men timmarna börjar först om en vecka.. Så dagens mål och uppgift blir att ta det lugnt, och om möjligt, lugnare än lugnt. Jag ska gå igenom farmors enorma hög med tidningar med min mys-lista på spotify i bakgrunden. Sen får vi se om jag åker hem ikväll eller inte. Har det rätt bra här :)

Puss!

Älskade Simone

Det var ett tag sedan Josephine hade en gästbloggerska så eftersom fröken i fråga glömt att logga ut från sin blogg på min dator så tar jag mig friheten att skriva ett litet inlägg!

Jag har nu kännt Josephine i cirkus 10 månader och dessa månaderna har innehållit det mesta! Vi har skrattat och gråtit och till och med skrattat så att vi har gråtit. Vi har busat och varit allvarliga, vi har pluggat och vi har festat! Vi har badat och åkt skidor! Vi har till och med varit i Finland, där vi var bara för att. Det har varit mycket dumheter och många fina stunder! Vi har tagit hand om varandra. Vi har tränat och vi har svullat. Under tenta-p är det tillåtet att äta mycket goda saker. Vi har festat, ibland själva, de gångerna (eller gången) var det dreggigaste, vi har festat med andra, de gångerna har varit de längsta, vi har festat utan varandra, men då har iaf jag velat ha henne där. Som nu! Jag vill att hon ska vara här! Varför måste hon bo i sthlm? Jag vill ha alla mina luleflickor här tillsammans med mina gbg-flickor. Det bästa av två världar är vad jag vill ha!

Jossan är en ganska söt liten filur, hon går sin egna väg och allt annat är väl egentligen ganska kasst :P På gott och ont ;) Ni kan ju fråga vad hon tycker om Basal kroppskännedom (som jag anser är åtminstone vettigt för en del personer) eller vad hon tycker om ett ämne som psykologi! När ni ändå håller på kan ni fråga henne hur duktig hon är på att göra ryggresningar :D

Det är rätt så underbart med Jossan för hon är rätt så go och jag tycker att du ska komma och hälsa på mig snart, lilla du!
I sommar när jag kommer till sthlm ska jag planera hela helgen vad vi ska hitta på! Jag har ju redan börjat! Slottet lär jag ju inte få besöka, men skansen och grönan var inte helt främmande! Inte heller Ben & Jerrys glassbar i Gamla stan! Vad kan man mer hitta på i sthlm då? Jag ska smida planer!
Nu ska jag sova och drömma något fint om den där Josephine!
Puss! Från din fästman:

Sofia

Signerat: Simon aka Jeppsson aka Sofia

Dagens Låt

Lost Prophets - Goodbye Tonight

Saknar det! Koh Tao dec -08

Dagens Låt

Plan Three - Still Broken

Hamburg, dec 2009, under min och Mor Inges promenix som förde oss in på helt klart udda kvarter och som gav oss galna tyska stolpar :P

Dagens låt

Bright Eyes - No One Would Riot For Less

Grillning i sommarvärmen med en snöhög som närmsta granne.. =)

Syskonkärlek

Bilden ovan tog jag för ganska exakt ett år sedan när jag och familjen var i Paris. Det var en familj som hade bestigit Eiffeltornet till fots och precis kommit ner därifrån. Småkillarna i familjen tog sikte på första bästa plats att sitta och ja, ni ser ju hur det slutade! Jag vet att man inte får smygfota små barn bara så där men kan man göra nåt annat när man ser nåt så sött?!

När vi ändå är inne på syskon och syskonkärlek kan jag ju snabbt halka in på min egen syster. "Lilla" systeryster som inte är så liten längre! Mindre än 4 veckor kvar innan studenten och sen i höst blir det Spanien och Valencia för henne. Jag är så glad för hennes skull att hon fått tummen ur arslet och hittat en möjlighet att komma utomlands för det är bland det bästa man kan göra! Så kasta dig ut och skaffa vänner och minnen för livet! Älskar dig Bröödis!

Dagens Låt

Mew - Am I Wry? No

Me and a friend of mine, Bangkok

Dagens Låt

Travis - Before You Were Young

Long time ago =)