Brothers in arms

Tjolahopps!

Tillbaka i huvudstaden igen! Vi körde lite avskedsmys med sconesbrunch och efter det handlade det mesta om att skriva hemtenta, oacka, städa och försöka ladda batterierna litegrann :)

Igår var jag tillbaka på jobbet, möttes av min arbetsgivare i entrén och fick världens största kram, hon verkade jätteglad att se mig tillbaka igen! Alltid kul att känna sig uppskattad av sin arbetsgivare, det är jag inte särskilt van vid :P

Sen tog jag mig till avdelningen och fick reda på att 2 boende hade gått bort i förra veckan, den ena hade jag väntat mig men den andra var mer oväntad, även för personalen då han fick en hjärtinfarkt och dog plötsligt :( Träffade Miriam som jobbar som sjuksyrra och fick andra stora kramen, vi jobbade väldigt mycket ihop i somras då vi hade en dålig patient, urgullig är hon! Träffade de boende på avdelningen en efter en och fick också vara med om att ta emot en ny boende som kom på förmiddagen.

Var uppe på andra avdelningen och hälsade på också, fick en massa härliga återseenden där också och trot eller ej, 103-åringen var kvar och har nu blivit 104 år och såg riktigt piggelin ut ;-) På den avdelningen hade en boende gått bort, ganska väntat det också då han var väldigt trött i somras.

Jobbet gick bra, inge konstigheter där, det var bara att försöka hänga med så bra som möjligt och försöka komma på hur allting var. Typ vart kastrullerna finns (inte samma på någon avdelning :S), vem som skulle ha mjölk i sitt kaffe och vem som vill ha vilka persienner uppdragna ;-)

Det tråkigaste igår var att jag fick reda på att min favvo-kollega från i somras fått cancer. Han hade opererats och sen åkt till Chile och sen var det ingen som visste hur det hade gått. Bläää... Det var den gången igår som jag inte lyckades hålla tillbaka tårarna på jobbet, det var en större chock än de gamla som hade gått bort. Finare människa tror jag att man måste leta i flera år för att hitta, oj vad kul vi hade i somras! I stort sett alla pass jag hade jobbade jag med honom, vi brukade skämta om att vi aldrig lyckades komma ifrån varandra. Nu önskar jag inget annat än att ha honom här på jobbet... Han var så himla lugn, han hade ingen lust att stressa igång jobbet på morgonen utan han placerade mig i en fåtölj med en kaffe och sa alltid att jobbet går snabbare om man jobbar långsammare, oj vad rätt han hade! Varje gång man kom till jobbet och träffade honom ropade man "Andersson!" och möttes av ett "Andersson!" tillbaka, det blev våran grej :) Och 104-åringens såklart, det var vi 3 som var järngänget!

Mitt härligaste minne med honom är då han hade delat lunchmedicinen och en av tanterna ville ha ett lock till sin medicinburk då hon skulle ta med medicinen till sitt rum. Han gick då in i skafferiet och jag funderade länge på vad han skulle in dit och göra. Sen kom han tillbaka till bordet och placerade en rödlök på bordet framför tanten och fick en hel del konstiga blickar både från tanten och från mig. Han pekade på rödlöken och konstaterade bara lugnt; "en lock, till dig min vän"! :) Hans knackiga svenska var nåt vi hade cäldigt roligt åt flera gånger, jag kommer aldrig glömma då han försökte säga att en boende behövde påputtning med maten eller då han förklarade hur frustrerad han var över att "mås" och "mos" typ är samma ord. "Idag serverar vi fisk med potatismås" var nåt man fick höra flera gånger :)

Krya på dig "Andersson", vill jobba med dig i sommar ju :'(

Nä, nu ska jag tänka på nåt annat, annars blir det tårar idag igen.. Är ledig idag så jobbar lite med koderna jag har som extraknäck, kan jobba med det hemifrån =) Tidigare idag träffade jag Emma från inerventions som ska hjälpa mig och Jeppe med vår c-uppsats, det var ett bra möte! Sen fick vi reda på att vi ska ha Jenny som handledare också, jippie =)

Puss!