Idag inspireras jag av Magdalena och hennes "do one thing everyday that scares you". Jag ska iväg nu och köra en 90-minuters spinning med Michel och det skrämmer mig definitivt. Har inte kört långpass spinning sen i somras och har inte kört för Michel på säkert 2 år och det finns en ganska klar anledning till det. Att jag gör det här frivilligt är bara dumt. Det innebär en plågsam morgondag och en känsla av illamående och blodsmak i munnen under 90 långa minuter. Det finns nånting med det som lockar, annars hade jag legat hemma i soffan och slöat hela kvällen. Nu kom jag på det! Känslan efter det passet är obeskrivlig! Den är värd varenda minut av illamående och mjölksyra! Den kan man leva på länge :) Att jag kör 90-pass är egentligen en slump. Jag trillade in på mitt första tack vare ett fel på SATS hemsida. Där stod det att passet var 60 minuter och det måste ha spridit sig till isntruktören för när vi trampat igång meddelar han; "ryktet går att det här passet bara skulle vara 60 minuter, hoppas ingen hade tänkt sig det för vi ska köra 90 minuter, nu kör vi!". Då var det inte läge att hoppa av cykeln och traska därifrån ;)
Avslutar med ett bloggtips också, Jessicas blogg som är en av mina favoriter! Nä, nu kör vi! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar