Anade att torsdagens framgång med löpning utan smärta i ryggen skulle vara en ganska kortvarig framgång. Kom på att dagarna efteråt fortfarande finns och de känns ganska ordentligt.. :( Ligger däckad lite halvsnurrig på värktabletter och av trötthet. Ryggen är insmörjd med magisk thailandssalva (den där som botar både förlamning och beri-beri) som införskaffades när jag hade min öroninflammation i Thailand och behövde nåt som tog uppmärksamhet från den smärtan ;) Haha, drömde om den näst sista dagen där i Bangkok härom natten. Allt spelades upp som om det var igår det hände. Hur allt var suddigt och snurrigt för att jag hade så jävla ont. Hur jag gick med blicken i backen nånstans i Bangkok utan att ens orka ha koll på kartan. hur jag bara gick och gick och hoppades att jag gick ish mot hotellet. Hur jag av en slump tittade upp och fick se skylten; en vit fyrkant med ett rött kors. Helt sjukt :P Ett gammalt militärsjukhus mitt framför ögonen på mig. Orkade inte bry mig om hur sjukhusverksamheten fungerade i Thailand eller hur de skulle reagera. Jag bara hasade mig in och hängde över disken och viskade fram ett "pain". Goare peronal och bättre service får man leta efter. De drog in mig i ett rum på en gång och la mig ner på en brits och så gick de och tryckte upp ett personligt patientkort till mig. Läkaren tittade en sekund i mitt öra, tittade mig djupt i ögonen och upprepade mitt "pain" fast med ett mer frågande uttryck. En nick från min del var allt som behövdes. En påse med piller, salvor och bomullstussar hamnade i min ägo, de satte mig i en tuk-tuk och thailändare som de är lyckades de med bedriften att få föraren att hitta till mitt hotell. Han var den första på alldeles för många försök. Sen är det mycket möjligt att han blåste mig totalt och körde runt halva Bangkok. Det har jag absolut ingen uppfattning om. Jag blundade hela vägen och var i nåt sorts smärtdelirium.
Ni märker ni säker att jag börjar svamla och bli alldeles för nostalgisk. Kan inte hjälpa det, den resan var sjuk på alla sätt och vis. Aja, ni ska iaf vara glad att jag inte drog upp Lomprayah-delen av resan. Den minns jag tyvärr ännu mer, huva! Vill ni läsa om hela resan finns den dokumenterad här
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar