Jossan har ett fånigt leende som inte verkar gå att sudda bort. Alla på buss och tunnelbana glodde på mig där jag gick och flinade för mig själv. Jag är stolt över mig själv och har varit med om en väldigt häftig sak idag. En lyft fot. Inte min fot. Men en patients fot. Vi lyckades med den bedriften tillsammans bara fyra timmar efter första försöket då ingenting hände. Nu handlade det inte bara om att motivera någon som inte vill träna eller töja en spastisk muskel. Nu lyckades jag få igång en omkoppling mellan huvud och ben som till en början inte tycktes fungera :)
Förövrigt har dagen varit isolerad. När jag kom till praktiken imorse och skulle in på "min" avdelning kom Emelies handledare springandes efter mig och ropade "Stopp, stopp, stopp". Jag fick veta att vi hade fler som hade insjuknat i magsjuka och att de därför valt att helt isolera avdelningen. Jag fick välja själv om jag ville in till min handledare och mina patienter trots smittorisken eller om jag istället ville vara på nån annan avdelning. Funderade faktiskt inte så länge innan jag valde att gå in, det är ju min avdelning där jag har börjat och vill fortsätta. Och ingen har ju dött av lite magsjuka... Svalde 10 hela vitpepparkorn och sen var det bara att köra på, vi i personalen hade rätt kul åt hela situationen :P
Sen har jag blivit kär i en tant. Ledsen mormor och farmor men jag har ALDRIG någonsin sett en så söt tant! Jag vill att hon ska vara min tant! Så jävla go! Vi har pratat en hel del och tränat tillsammans. En bit in i träningen började hennes fötter leva sitt eget lilla liv och vi tokskrattade båda två, underbensmusklerna ville också vara med och jobba ;-) När jag kom tillbaka till min handledare efter att ha gråtit av skratt tittade hon förvånat på mig och undrade om vi hade haft kul :)
Ikväll väntar första passet på SATS, blir sjukt kul! Ska köra en dansaerobics på SATS Medis, sweet!
Pusspuss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar