Gaaah! Bästa känslan eller vad?

Hur dödligt skönt är det inte att klara något man verkligen inte trodde man skulle klara? Det kan handla om en småsak som att hinna med en buss bara för att man tog något längre steg eller klara en handkirurgitenta from hell eller som idag; klara ett 90-minuters spinningpass med mördar-Glenn trots att man redan efter tio minuter sitter där och funderar vad man gett sig in på.. Jag tror att det kan vara skönaste känslan i hela världen! Att motbevisa sig själv och sina tankar mot sig själv.. Ja, det är fan den skönaste känslan!

Jag skippade ett födelsedagsfirande för att gå på det passet. Hjälp tänker säkert ni då.. Hon skippade alltså ett födelsedagsfirande med släkt, god mat och födelsedagstårta för att sitta på en förbannad cykel och trampa i 90 minuter.. Men det här är inte bara ett pass, det är här DET passet. Det passet som man plågat sig igenom alldeles för många gånger för att verka normal. Det är under det här passet som man ser ut att vilja döda någon när man cyklar men genom hela passet ler inombords. Man ler för varje ytterligare klarad minut. Minut för minut.. Till alla 90 minutrarna är klara och den skönaste känslan kommer över en. Varje gång efter det här passet! Det är därför det här inte bara är ETT pass utan DET passet. Att få den känslan är nåt jag hade kunnat betala dyra pengar för, jag får den tyvärr alldeles för sällan... Men när jag får den, gaah! Hallelujah-moment! Eller för att citera Glenn; "Ibland är livet bra skönt!" Och ja, nu är livet allt bra skönt!

Det var mina tankar om hur mycket känslor spinning kan ge, har ni inte testat? Gör det! Mycket mer än så lär ni inte få ut av mig för tillfället.. Jag mår illa.. Jag mår alldeles underbart fucking jätte-illa, och jag gillar't! =)

"Att köra spinning utan cykelskor är ungefär som att köra långdistans i pumps"